johannamodig.blogg.se

gomorron

Kategori:

I torsdags var jag klar i Huddinge med årskontrollen. Allt var samma som förra året och något var just lite bättre. Skönt de så det inte var sämre :)

Tog tåget från Stockholm på torsdagkväll och hoppade av i Umeå på fredagmorgon. Morsan och kevin fortsatte med tåget till gällivare. Jag Gick till hotellet vi hade bokat för helgen och inhalerade och passade på att gå och träna på gymmet. Sen duschade jag och mötte upp med lizzo för lunch och sällskap. Hängde med henne hela dagen och gick hem till dem och kollade hur de bor. Mot kvällen följde hon mig till hotellet och jag inhalerade i väntan på Christoffer, tessan och Emil skulle komma med bil från gällivare. När de kom så åkte vi och hälsade på deras kusin i umedalen och därefter bar det av tillbaka till hotellet för att sova.

Lördag morgon och det var den stora dagen :) all dödsrädsla jag hade känt hela veckan var som bortblåst och jag var enbart taggad. Kändes så jävla kul det som låg framför oss. Efter en redig hotellfrukost  (iaf för mej och tessan, grabbarna var nog för nervösa) så bar det av till Umeå flygplats fallskärmsklubb. Dels var vi ganska tidiga och dels drog det ut lite på tiden men tillslut fick vi kläder och sele och mössor osv. Jag och Christoffer var först ut.  Vi gick till ett litet mini plan där vi packade in oss med de vi skulle hoppa med. Plus att det var 4 andra som också skulle hoppa. De första klev av på 1500 meter. Vi fick chansen att titta ut genom den öppna dörren och känna lite puls. Underbar känsla men vi skulle ännu upp på 3000 meter :) sjukt att se när de klev av och bara swisch så var de borta. Vi fortsatte sedan att stiga och passerade tillochmed 3000. På 3200 var det våran tur och jag och min tandem instruktör var först ut. Så mäktig känsla att hänga ut ur planet medan han satt på kanten. Sen small det bara till och här finns det faktiskt inte längre ord för hur det var. Det var min livs största adrenalinkick, det var ren och skär eufori. 1700 meters fritt fall sen tog skärmen och allt blev lugnt och tyst. Vi gled sakta ner mot marken och jag bara smälte det jag just har fått uppleva. Det första jag sa till Jonas  (tandemaren) när vi kunde börja prata efter att han drog skärmen var: fyfan va kul, det här var inte sista gången jag hoppade. 

Och nästa sommar blir det nog igen. Vet inte vad som skulle kunna toppa denna adrenalinkick. Men om nån vet så säg till :)

Innan hoppet:

 
Efter hoppet:

Kommentarer


Kommentera inlägget här: