johannamodig.blogg.se

Regn å rusk

Kategori: Allmänt

Kevin började låta förkyld igår på kvällen och idag har han fotticup. Men ja har låtit honom sova nu och missa åtminstone första matchen. När han vaknar av sig själv får vi se hur han mår om han kan vara med på nån match eller om vi bara ska åka dit å kolla. 


Igår hade vi tagit in en skogshuggare för att ta ner våran skog på baksidan om huset, helt suveränt duktig måste jag säga att han var. 19 stora jävla tallar på 7 timmar fick han ner. Kvistade och delade på 3 meters längder. Så, nu har vi några ton träd att ta hand om och göra ved utav. Som att vi inte hade nog med jobb redan 😂 han uppskattade att det är 11 kubik staplad ved...
Så behöver ni någon duktig skogshuggare så säg till får ni hans nummer👍 

Dessutom är dem här på området nu och drar fiber, så till vintern har vi nog liiite bättre internet än vad vi har nu :)

Här är kåken målad men utan foder ännu. Satt en vit planka som avbryter mellan undervåningen och övervåningen som ni ser på vänster sida om huset. Tycker de blev riktigt bra. Andra bilden är när han tagit ner träden, dock är de ju kvar småträd som vi själv ska ta ner :)

Att vara till besvär

Kategori: Allmänt

Jag vet att det inte ligger någon grund i det jag nu kommer skriva. Men ibland känner jag så ändå...


Jag har valt att skaffa barn. Och jag har en kronisk lungsjukdom. Som kräver att jag lägger tid på behandling, MYCKET tid. Så ibland känner jag att när jsg inhalerar så MÅSTE ju någon annan ta hand om mina barn under tiden, antingen min man (han känner jag inte så inför, han har ju valt detta tillsammans med mig) eller någon annan om han inte kan (tex om han jobbar). Därmed så påverkar ju mina livsval att skaffa barn någon tredje person (oftast min mamma). Hon har aldrig gnällt eller sagt nej till att ställa upp, jag VET att hon inte tycker det är ett problem, men jag kan inte rå för att jag ändå känner så ibland. Att jag känner mig som en belastning. 

Jag tycker jag kan hantera min sjukdom bra, riktigt bra faktiskt. Men just inhalationerna är så otroligt viktiga och de är ju just dem som är lite trixiga eftersom de tar 1-1,5 timme per gång, 2-3 ggr per dag...

I övrigt så har de vart en bra dag, vi har målat och nu är huset nästan klart. Allt som ska vara grått är grått. Nu är de foder kvar till fönstrena, men vi måste först bestämma oss för hur vi vill att de ska se ut :) 

Imorgon ska jag på kevins upprop, tänk att han nu börjar första klass. Minns det som igår när jag själv började ettan på kulleskolan. Höll pappa i hans lillfinger och så gick vi till skolan, mamma, pappa och jag. Fröken som heter Eva hade skrivit välkommen på krittavlan. Japp, så gammal är jag att när jag började skolan hade man inte whiteboards😂 projektorer fanns heller inte och jag vill minnas att vi fick en dator att dela på alla i lågstadiet inne i ett grupprum :) vad man skulle använda datorn till vet jag än idag inte. Vi hade då aldrig arbeten vid den, hade vi tur kunde vi ibland få sitt och sätta in bilder på typ djur i Word eller nå sånt.. alltså animerade bilder som var fulla av pixlar osv :) Vi köpte hem vår första dator när jag gick i fyran. Eller ja, vi hade en commandor 64 innan de har jag för mej. Men våran riktiga dator var jag Alltså 10 år när vi köpte, pentium 100 med Windows 3.11 var det 😂

Nu ska jag mysa en stund innan jag ska lägga mej och sova. 

Fullt upp

Kategori: Allmänt

När vi köpte denna kåk 1/9 2014 så visste jag faktiskt inte hur mycket tid vi skulle lägga ner på reparationer 😂 haha hade jag vetat de hade jag nog valt ett annat hus. Men jag älskar vårt hen och vi har ju ändå kommit ganska långt. Denna sommar har bestått av att måla, måla och måla. Men snart är allt färdigt och vi har ett åskgrått hus istället för ett rött. Hämtat skylift imorse och nu inhalerar jag, efter inhalationen blir det att gå ut och börja pensla. Sista bitennkvar nu. Sen måla bräder som ska kapas och bli till foder kring fönstrens, men det är ingen vild panik inte. Känns ändå skönt att man gjort målningen iår när vi ändå inte hade tänkt fara utomlands eftersom lilleman ärmar pass liten, visst kan man ju resa på charter med ett spädbarn, men jag känner att de ger mer jobb än nöje så vi väntar till nästa sommar med resandet. 


På fredag kommer det en Karl hit som ska ta ner alla stora tallar på baksidan om huset också. Ska ju göras gräsmatta där så småningom, men de får bli när det blir 😊

Här är en bild från kåken när vi höll på att flytta in: 

Akupunktur

Kategori: Allmänt

Idag var jag första gången på akupunktur. Har ju så spända axlar och nacke dom symtom från min cf. Var lite skeptisk men helt ärligt gick jag därifrån med samma känsla som efter att jag fått massage. Dessutom vart jag typ helt yr efter akupunkturen, säkert när musklerna slappnar av och blodtillförseln börjar komma tillbaka till området. Har ju haft problem med området i princip så länge jag kan minnas. 


Kev for till sin pappa idag på pappavecka. Kmr hem på fredag igen. Saknar honom redan ju. Alltid lika trist när han åker men givetvis ska han ju fa, man ska va glad att barnen har pappor som bryr sig om dem. 

På torsdag börjar han första klass och vi går tillbaka till rutinerna igen, ska bli skönt. Nu fattar jag vad mina föräldrar menade med att de va skönt när skolan började igen när man va liten. Haha herregud då tyckte jag de var komplett galna. Men rutiner alltså, guld värt ;) 

Själv börjar tabatan igen nästa tisdag och jag och Cicci ska dit. Vi kommer få starta om från minus, så otränade som vi är... jag har inte rört en fläskfena på 10 månader så de är nog dax nu 😂 vill ha tillbaka musklerna. Och konditionen för min cfs skull. 

Resten av veckan kmr bestå av målning, men snart är huset färdig sminkat. Då är det bara foder kvar att såga till och måla, och lite andra detaljer. 

Nä nu ska jag och handla, har dragit mej för de hela dagen... är ju så trist. 


Dropp

Kategori: Allmänt

Direkt efter att jag fick barn så fick jag ju en lunginflammation. Kände att de var konstigt i höger lungas överlob. Gjorde ont och var som stelt, jag som aldrig haft någon bekräftad infiltration innan visste ju inte att det var det som de handlade om, jag trodde att jag hade en sträckning/låsning. Började äta alvedon mot smärtan där och eftersom jag åt alvedon mot det så kände jag inte av att jag hade feber. När milion var några dagar promenerade jag från oss till fottiplanen med Kevin och vart helt slut, hela kroppen värkte och jag tänkte att jag nästan kände mig febrig men jag märkte ju inte av feber pga av alvedonen. For till svärmornoch svärfar och badade och var helt färdig.Några dagar senare  så tog jsg inge alvedon för att jag tänkte att de kanske hade gått över i lungan och då kom febern som ett brev på posten, närmare 40 grader. Åkte på akuten, fick göra en lungröntgen som då påvisade en infiltration i höger pverlob, startade antibiotika och for hem. Hade dropp och bokade in Huddinge för sjukgymnastik, så jag åkte ner dit påföljande måndag. Gjorde en lungröntgen sen efter ca 4 veckor igen som visade att infiltratet hade gått tillbaka...


Nu mår jag bra, har dropp nu igen men de var planerat. Ill bara komma igång med träningen men de går inte så bra med det, jag är för lat oc jag hatar de. Gäller att inte tänka för mkt bara göra. Ska fan ta tag i det snart.

I övrigt så funderar jag på mitt hår, vill va blond men samtidigt är jag sugen på att bli rödhårig igen. Svårt de där... 


Bebistiden

Kategori: Allmänt

När jag fick Kevin och han var bebis så var det så mkt, först allt med att han blev sjuk (han fick ju blodförgiftning och hjärnhinneinflammation när han föddes). Sen hade han ju galet ont i magen (kolik), så man fick ju gå med honom hela nätterna runt runt i lägenheten. Han hade ju ont stackarn så han kunde ju aldrig ligga nöjd på en filt eller i babysittern eller nått sånt heller. Det var jätte jobbigt och jag gick ju miste om så mkt tid pga detta. Alltså tid som jag hellre hade använt till att njuta med honom på. Där och då köndes ju allt som att det skulle vara för evigt, att det alltid skulle va så. Att jag aldrig skulle få sova. Det gjorde mig också deprimerad (tror jag så här i efterhand). Hade ju jätte tungt i ett år. Kevin började sova hela nätter först när han var 3 år. 


Med milion så var jag inställd på att få det likadant. Att det skulle vara riktigt tungt och att jag inte skulle få sova på evigheter. Men milion har vart så nöjd hittills. Han pruttade mycket och hade vattnig avföring med blod i som höll i sig några veckor men han var inte missnöjd för det, förrens för typ 2 veckor sen. Men när han blev missnöjd bytte vi direkt till mjölkproteinfri ersättning (efter konsultation med bvc) och det gav resultat på 1,5 dygn. Avföringen blev bra, varken vattnig eller blodig. Så nu är han otroligt nöjd igen. Det är som natt och dag. Visserligen vaknar han 2-3 ggr per natt och vill äta, men han växer ju också galet snabbt. När han vaknar äter han och somnar om direkt så de är ingen fara så. Men nu vet jag ju också att de blir bättre, de går över. Denna gång känns det hanterbart och jag vet ju att jag kmr få sova. Jag behöver nästan aldrig vara trött men de dagar jag är trött så tänker jag inte så mkt utan jag lever på känslan att det inte varar för evigt. Allt är lixom så mkt enklare för min del med andra barnet. 

Påtal om att han äter. Det absolut bästa vi har är hans vällingmaskin, en maskin med behållare för vatten och pulvret, man ställer in mängd och trycker på en knapp så kommer ersättningen ut färdigblandad med exakt rätt temperatur. På kvällarna tar jag med den in i sovrummet på sängbordet och flaskor. Så när han ska äta på natten behöver jag inte ens stiga ur sängen. Jag rekommenderar precis alla som inte tänker amma att köpa den. Den är så otroligt värd pengarna. Kostar typ 1800 men de är ingenting med tanke på hur enkelt de gör livet. 


Lördagsmorgon

Kategori: Allmänt

Lördagsmorgon och ring så spelar vi. När jsg var yngre tyckte jag att mina föräldrar var helt störda som slösade sin tid på att lyssna på ring så spelar vi, eller ja, att dem öht var vaken sån tid på dygnet att de hann höra det var ju också helt stört. När jag fick Kevin så axlade jag samma roll 😂😂😂 så här står radion på i princip varje lördagmorgon (och jaaa, jag är uppe DEN tiden på dygnet) 😂 dessutom äter vi alltid våfflor eller plättar till frukost på lördagarna när Kevin är hemma :)


Vad dagen bjuder på får vi se, trist väder ute och jag har ändå en tvåmånaders plutt som avskyr att åka vagn när han måste ligga ner. Han vill sitta och se och han är ju ännu lite för liten för sittdelen. Men jag har redan vart där förut, kev var exakt likadan som bebis. 

Igår bjöds det på fisksoppelunch på rälsis. Är så otroligt roligt att min närmsta vän och brorson blivit föräldrar bara 6 veckor efter oss till en helt bedårande liten freya. Man har lixom nån att umgåsa med som är på exakt samma plats i livet som en själv ;) sen var även min andra nära vän Hanna förbi en vända och surrade lite :)

Har dropp just nu, är klar med det på torsdag nästa vecka. Måste verkligen sätta igång med träningen nu, har gått ner till mindre än vad jg vägde när jag blev gravid men de finns ju knappt en muskel i kroppen längre, haha. Måste träna upp kroppen. När jag väl kommit igång med träning så blir det som ett beroende. Älskar det 👍🏻👌🏻 

Nu ska jag steka plättar till frukost och sedan inhalation/J

Long time no see

Kategori: Allmänt

Ja, denna blogg har legat på is under en mycket lång tid. Väldigt mycket har hunnit hända sen sist jag skrev. Då hade jag och Christoffer precis vigt oss. Därefter har jag hunnit byta arbete från hemtjänsten till biståndsenheten som först administratör men sen bytte jag tjänst inom förvaltningen till handläggare på ekonomiskt bistånd. Älskar verkligen mitt jobb. Jag har fått möjligheten att utvecklas både lönemässigt men främst och faktiskt viktigast på ett personligtplan inom arbetet. Älskar dessutom att jag arbetar dagtid och inte skift, detta möjliggör att jag kan hålla bättre rutiner med mina mediciner och träning osv. Har inte heller dragit på mig fullt lika mycket infektioner när jag inte är inom vården. 


Därutöver har något stort också hänt, jag har blivit mamma ytterligare en gång, till en helt fantastiskt perfekt liten pojke vid namn Milion. Så nu har jag två underbara barn och meningen med livet står verkligen klart för mig. Kevin är 7 år nu och börjar första klass på torsdag nästa vecka, han är helt otroligt fin med sin lillebror och det är som att en pusselbit fallit på plats för honom när han fick rollen som storebror. 

Vägen till mitt andra barn var lång, vi började försöka skaffa barn redan 2014 men det blev aldrig någon graviditet och i december 2015 ringde jag till kvinnokliniken för hjälp. Utredning gjordes, finns inga "fel" på varken mej eller Christoffer men det förstod jag ju att det inte skulle finnas heller. Det är nämligen så att när man har cystisk fibros, den sjukdom som jag har, så är det ofta mycket svårare att bli gravid om man ens kan bli det pga det sega slemmet som finns i hela kroppen och även blockerar vägen in till livmodern. Med Kevin var jag yngre och hade förmodligen inte lika mkt segt slem så då funkade det, men inte denna gång. Under våren 2016 utreddes vi då som sagt och i oktober 2016 var det dags för IVF. Blev gravid direkt på första försöket, vilket jag också hade haft en känsla om att jag skulle bli. Kände redan efter 2 dygn att jag var gravid, precis som jag gjorde med kevin. Graviditeten flöt på bra och jag mådde förvånansvärt bra under mestadels av tiden. Åkte på en rejäl förkylning just i början sv graviditeten och en lunginflammation just efter förlossning men annars var de lugnt. Milion föddes i vecka 36+4 med akut snitt. Egentligen skulle han komma 2 juli enligt beräknad förlossning men det hade bestämts att jag skulle föda genom kejsarsnitt tisdag den 13 juni nere i Sthlm. Men grabben hade mer brottom än så och valde att komma fredag den 9 juni. Vaknade med en blödning på fredagsmorgonen och eftersom jag hade placenta Previa (moderkakan låg för förlossningskanalen, därav snitt) så hade dem sagt till mig att börjar jag blöda kan det vara en moderkaksavlossning och då måste jag in direkt på sjukan. Jag hade redan en vecka innan börjat känna på mej att de kommer ske, utan några egentliga indikationer på det mer än känslan. Hade tillochmed tagit upp det med min barnmorska på onsdagen innan han föddes, hon sa att de är väldigt ovanligt men känslan släppte inte. Nåja, tillbaka till fredagmorgonen, vaknade 06.30 och kände att de rann mellan benen, tänkte att jag kan väl inte kissat på mej för de kändes inte som det. Gick på toa och såg blod i bindan, satte mej på toan och de forsade ut klumpar och blod. Ropade på cris med en mycket bestämd röst och Kevin var ju vaken så både kev och cris kom in på toan. Kev såg blodet och fick panik, han grät och trodde att hans lillebror var död. Vi ringde mamma som barnvakt och förlossningen. Åkte in direkt och kev fick följ i bilen med kalsonger, skor och en jacka. När vi kom till förlossningen gick jag in medan cris parkerade och mamma mötte upp kev på parkeringen där och åkte hem med honom igen. Det sattes ctg som påvisade värkar och att bebisen mådde bra. Värkar hade jag haft redan kvällen innan men tänkt att det nog var bara förvärkar. Cris fick sticka hem igen för att packa det vi behövde, vi hade ju inte packat nån bb Väsk eftersom min plan var att packa just den fredagen eftersom vi skulle ha börjat bila ner till Sthlm på lördag morgon inför förlossningen där nere då. På förlossningen här beslutades det att man skulle skick ner mig till sunderbyn för snitt pga min sjukdom och att det inte fanns läkare på plats i Gällivare som kan cf. När cris precis hade kommit hem för att packa så kommer de in till mig och säger att ambulanshelikoptern landar alldeles strax och att transport blir om 15 min. Var bara ringa cris igen och be han slänga ner de som behövdes och komma tlllbaka. Han kom precis när jag skulle rullas ut till helikoptern. Tyvärr fick han inte följa med i helikoptern så han fick bila ner. Inne på förlossningen hade jag fått bricanyl för att dämpa värkarna men under helikopterturen satte dem igång igen, så jag fick ytterligare en dos bricanyl. Anlände till sunderbyn kring 10.30 tiden och fick då ligga med ctg, sedan duscha inför operation. Cris körde väl utav helvete 😂 och anlände kring 11.45 eller nått sånt. När han kom var de bara för honom att byta om inför op. Därefter rullades jag in på op, man satte lokalbedövning och påbörjade snittet. Vilken häftig känsla alltså, kände hur de gick in genom lager efter lager och när de var inne i magen och rota. 13.12 fick de ut vår son och vi fick se honom. Därefter tog de med milion och cris ut för att väga mäta och allt sånt. Milion hade vart lite gruffig en liten stund men mådde bra annars. De fick gå ner på bb medan de sydde ihop mej och jag fick därefter åka till uppvaket. Det var de mest långtråkiga jag vart med om. Ligga där och längta efter familjen utan telefon så man ens kunde ringa och kolla att allt var bra. Kom till uppvaket kring 14 och fick sen komma ner på bb 16. Mådde oförtjänt bra, uppe och gick direkt. Inte öht ont i snittet, inte en endaste gång efter op. Inte ens ätit alvedon för snittet. Fick alvedon första dagen på kvällen men de var också enda dosen jag behövt ta. Kunde lyfta saker, böja mig, gå, ja men allt. Så mkt enklare än vaginal förlossning kan jag säga (för min del alltså, vet att vissa Tkr de gör svinont). På lördagen på kvällen for vi till Gällivare på bb med egen bil, Milions faster hämtade oss ;) sen på söndagen fick vi komma hem. Dessförinnan på lördagen innan vi visste att vi skulle få komma till Gällivare så kom Kevin ner till sunderbyn för att vara med oss och träffa sin bror, han var helt otroligt lycklig och det var så fint att se. Kärleken han hyser för sin lillebror är bortom alla ord, bortom allt man kan beskriva. Den syskonkärlek visste inte jag att den existerade. 

Men nu blev detta riktigt långt så nu tror jag att jag avrundar. Lovar att återkomma oftare än en gång vart ettochhalvte år