johannamodig.blogg.se

Sepsis

Kategori: Allmänt

När min äldsta son föddes så fick han ju sepsis (blodförgiftning) och meningit (hjärnhinneinflammation). Han var otroligt sjuk och de var de värsta jag upplevt i mitt liv. 

Nu vet också jag hur sepsis känns, och jag är så glad att Kevin inte minns hur sjuk han var.  Ändå vet jag inte ens nästan hur han kände sig, för han hade ju som sagt även hjärnhinneinflammation. 

Hade feber några kvällar förra veckan, inte någon hög så där utan kring 38-38,5. Torsdag kväll var det samma sak, flippade en alvedon och gick och la mig. Christoffer hade slocknat på soffan och jag låg i sängen med Milion, Kevin var hos sin pappa. Febern gick dock aldrig ner och jag låg i feberdvala fram till 01.30 ungefär, då kände jag att jag inte klarar det längre. Orkade inte ta mig upp ur sängen, var så kissnödig, orkade inte ens vända mig för att ta telefonen. Men tillslut på ren vilja fick jag tag i min mobil och kunde ringa Christoffer som ju låg i soffan. Hade sån tur att han vaknade och bad honom komma med febertermometern. 39,9 grader i temp. Bad han komma med alvedon och Ipren. Envis som jag är tänkte jag ju bara vänta ut febern men han sa att jag måste in på akuten. Han ringde sin mamma som fick komma och vara barnvakt åt Milion så körde han in mig. Triage gjordes och jag blev orange. Prover togs men de snabbprover dom togs visade inget avvikande så vi fick åka hem igen men jag skulle komma tillbaka på morgonen. For in på morgonen på bvc med milion, var feberfri när vi lämnade hemmet. Efter bvc besöket kände jag direkt att jag började få feber, vi hade inte ens hunnit ut från sjukhuset så cris skickade ner mig på akuten och han for och lämnade Milion till sin pappa och mamma. När han kom tillbaka hade min feber stigit upp till nästan 41 grader på ca 40’minuter. Jag mådde då så otroligt dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Minnet från akuten är rätt luddigt men jag vet att jag krampade av febern och fick inte luft, alltså den känslan var så hemsk. Hyperventilerade och skakade så sången hoppade. Trodde att jag skulle dö, på riktigt alltså. Minns inte så mycket därifrån men vet att jag fick paracetamol intravenöst för jag hade sån panik och jag vet att jag sa till dem att jag klarar inte detta. Sen vart det bra, jag fick åka på lungröntgen, cris körde dit mig i rullstol för gå var det inte ens tal om mina ben bar inte. Jag vet att jag sa till dem att de är inget med mina lungor, jag hade vetat om detta berodde på cfn och de gör det inte, jag har aldrig upplevt detta förut. Var ju jätte rädd för jag visste ju inte vad felet var. Nå iaf efter röntgen så kom vi tillbaka till akuten och då började de om
Igen med febern och krampandet. Då fick jag ännu värre panik för då visste jag ju vad som väntade. Nå de trasslade på där med mig och tillslut blev jag inlagd på medicin. När vi kom upp dit hade kramperna avtagit men jag mådde så otroligt dåligt, hade så ont i nacken och huvudet så jag visste inte vad. Dessutom tappade jag ju minnet, jag visste inte hur gammal jag var på riktigt och inte heller en massa andra helt vanliga saker. Började kräkas som en galning och bad Christoffer lyfta mig från sängen till rullstolen och sen från rullstolen på toastolen. Började tro jag hade fått nån monster magsjuka.. satt säkert på toan en timme eller nått innan jag klarade att komma tillbaka till rullstolen och sen sängen. Christoffer var med mig hela tiden och de var nog min räddning, annars vet jag inte hur jag skulle klarat allt detta. Fick komma in på mitt rum och även personalen trodde vid detta tillfälle att det handlade om nån magsjuka. Blev ju kvar över natten med vätskedropp och på lördag morgon kände jag mig pigg. Packade ju ihop och var beredd på att få åka hem men gick in i min journal på 1177 och läste igenom provsvaren. Såg att mitt crp då hade stigit till 119, Ahapp alltså nått bakteriellt tänkte jag och insåg att jag nog skulle få antibiotika. Precis i samma veva kom ronden in och jag sa till honom att jag hade sett provsvaret, då meddelade han att de även fått svar på mina blododlingar, det växte bakterier i 2 av flaskorna. Jaha så jag har alltså sepsis? Ja precis svarade läkaren så du blir kvar minst till måndag. 
Försökte förhandla hem mig att jag kunde ta intravenös antibiotika hemma mot sepsisen men han insisterade på att jag skulle vara kvar då man kan bli riktigt sjuk riktigt snabbt (inom några minuter) när det gäller sepsis. Så jag stannade ju givetvis inte Vill jag ju gå hem och dö inte. 

Men idag (söndag) så frågade jag om jag åt instone kunde få permis eftersom mina vitalparametrar var bra och jag hade gått utan alvedon ett dygn utan att tempa. Fick permis mellan 12-20 när nästa dos antibiotika skulle ges. Men då frågade jag varför jag måste komma tillbaka för den, jag kan ju lika gärna blanda den och ta hemma och eftersom jag ju gjort de tusen gånger förr så fick jag göra det. Ringde cris och bad honom hämta mig fort som FAN :) ska tillbaka imorgon på morgonen och lämna prover och invänta ronden så får vi se då vad proverna visar och vad fortsättningen blir.

Vilka eller vilken bakterie det rör sig om vet vi inte
Ännu, tar ju några dagar att typa odlingen men det ska bli intressant att få veta. Hur jag fått sepsis vet jag fan inte heller men jag tror ju att bakterier från mina lungor trängt ut genom slemhinnan till blodet. Kan inte hitta någon annan orsak. Inte haft några sår eller något annat som rimligen kan ge blodförgiftning.

Så nu vet ni vad min helg bestått av. Jag som skulle vart med maken och hans jobb på christmas party och 3 rätters middag på quality, men det tyckte tydligen inte min kropp att vi skulle få unna oss. Nåja, de kommer nya tillfällen 👍🏻

Men att just jag av alla människor i denna värld har träffat en så allt igenom fantastisk människa som Christoffer, och dessutom fått lyckan att bli hans fru. Det tackar jag min lyckliga stjärna för.

Godnatt (null)

(null)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: