johannamodig.blogg.se

Det hjärtat flödar av, talar tungan om

Kategori: Allmänt

Kevin for till en polare i fredags, kom inte hem på hela dagen och sov över där, kom först på lördag kväll och då tog han med sig kompisen hit att sova. Är helt fantastiskt underbart att se sitt barn utvecklas och skapa egna relationer till människor. Förmodligen kommer han och hans polare (iaf några av dem) följas åt hela livet eller under lång tid iaf. De är så roligt att se. Idag var han med två "nya" kompisar, också det roligt att se. 


Jag lagade planka i fredags och myste med min man. Mille somnade som vanligt 19 :) på lördagen hade jag lite olika besök så man fick surra av sig. Älskar att ha olika människor i mitt liv, med olika samtalsämnen, infallsvinklar och allt de där andra som hör till :)

I mitten på oktober har jag årskontroll av min sjukdom. Så innan dess tänker jag att jag ska sätta dropp så jag mår så bra som möjligt inför det. 

Jag är ju en rätt analytisk människa, gillar att tänka, vrida och vända på saker och få nya perspektiv. Som person är jag nog en rätt positiv människa överlag. Jag tänker ju alltid positivt och blir det sämre än jag föreställt mig så låter jag aldrig det nedslå mig, de får bara rinna av mig. Jag tänker att de mesta är värdsliga saker och jag har inte tid energi eller lust att låta sånt förstöra för mig. För mig är det inte relevant att gå runt och vara arg förbannad eller älta, det sparar jag till de gånger när de verkligen hänt något oerhört hemskt eller trist. Förstår ni hur jag menar? Typ om jag skulle krocka bilen så skulle inte de vara sån biggie. Jag är istället tacksam för att ingen i min närhet är dödligt sjuk eller rent av död. Jag vaknar varje morgon och tackar för att jag fått en till dag tillsammans med min familj, och att alla är friska.

Tror att detta gör mycket för mig i relation till min sjukdom också. Jag går inte runt och tänker att det är synd om mig, att jag inte klarar av vissa saker för att jag är sjuk, att jag kanske dör tidigt i livet. Eller ja, mitt i livet snarare. Jag vet om att de kan hända, självklart. Men jag har inte tid med att älta. Jag vill älska, se mina barn spela fotboll och lära sig gå, träffa sin första kärlek och se deras lycka, ta studenten, bli sårade, torka deras tårar och hålla om dem när de har ångest efter sin första fylla, jag vill ge dem en stabil grund att stå på så de förhoppningsvis växer upp till att älska sig själva, inte börjar knarka, ge dem beröm när de vågar något nytt. Jag vill vara närvarande, aldrig tränga mig på men alltid visa intresse och förhoppningsvis bli inbjuden att vara med i allt viktigt de tar sig för, kanske få äran att ta del av deras tankar även om de är tunga tankar. Jag vill aldrig bestämma över dem men jag vill gärna ge tips.

Jag vill resa med min familj. Jag vill massera min man i soffan, se film med honom, älska, bråka, slita kämpa och njuta, jag vill dra mina fingrar genom hans helt underbara hår tusen och åter tusen gånger till, hålla hans stora varma händer, se in i hans blåa ögon, drunkna i hans hjärtslag, höra honom gnälla att jag slarvat, höra honom viska vackra ord till mig, viska lika vackra ord tillbaka men ändå veta att de inte finns nog med ord i denna värld som kan beskriva min kärlek till honom och till barnen. 

 Allt de där, de ser jag framemot, istället för att använda mina dagar till att vara rädd för döden.

Och den dag jag dör, då vill jag känna mig nöjd. Att jag gjorde allt det. Den dagen är inte idag, inte imorgon. Den dagen är jag gammal och den dagen är just den dagen som jag ska dö. 

Godnatt

Kommentarer


Kommentera inlägget här: